that time 7 years ago
23 Jan 2015
Det här inlägget består endast av bilder från mitt januari år 2008. Bilderna här ovan kommer från runt och i den japanska språkskolan som jag gick på då, ISI Language School Tokyo. På sista bilden äter jag och de andra svenskarna obento-lunch i skolans lobby som vi har köpt alldeels i närheten. Just nu är det 7 år sedan jag kom till Japan för första gången för att studera japanska där i ett halvår.
Första besöket i Harajuku var något alldeles speciellt och det kommer jag aldrig att glömma. Det går verkligen inte att hitta något liknande i Sverige. Harajuku blev min favoritplats i Tokyo under en lång tid, och jag åkte säkert dit minst en gång i veckan efter skolan. Inte alltid för att handla kläder utan också för att bara gå runt och njuta. Alla besöken påverkade min klädstil väldigt mycket, något som ni säkert kommer märka i nästa inlägg om mitt första år i Japan.
Samtidigt som mig kom säkert minst 10 andra svenskar som bodde i samma guest house och studerade på samma skola. Det fanns även ett helt gäng svenskar där som redan hade studerat i 3 eller 6 månader. Innan jag åkte hade jag tänkt, som så många andra, att jag heslt ville lära känna icke svenskar och japaner under min tid i Japan, men riktigt så blev det inte. Under denna tid i det delade boendet lärde jag känna några av mina idag närmaste vänner och jag har idag fortfarande kontakt med de flesta. Bilderna ovan är tagna i vårt allrum men även på karaoke.
Självklart åkte vi till Ikea Funabashi för att kolla in det svenska utbudet av matvaror men även för att fylla på våra enkla och små sovrum med något som påminnde om hemma i Sverige. I efterhand kan jag tycka att vi åkte dit lite väl fort, jag tror vi var där redan inom en vecka efter att vi anlänt till Japan! Sedan dess har det blivit många fler besök på Ikea i Tokyo, man är ju svensk ändå!
Så här såg vårt boende ut som är i lite av en klass för sig. Vanligtvis har ett guest house plats för ca 20 inneboende men detta huset var tre våningar högt där varje rum inte ens var 5 kvadratmeter stort. Sammanlagt var vi ca 200 personer som bodde i samma hus och dealde på kök, toalett, dusch och allrum. Trots att köket var en historia för sig och att husmanagern Moki var väldigt strikt (läs hans lappar här ovan) så trivdes jag oerhört bra och hade den bästa tiden i mitt liv just då. Jag är glad att jag fick uppleva gemenskapen som infinner sig på en typ av stuendetboende även om jag aldrig har studerat på universitetet. Det var faktiskt inte förrän jag träffade Shin som jag valde att flytta ut, ca 8 månader senare.
Att äta ute varje dag efter skolan var en självklarhet, yenen var väldigt låg och vare sig man hade med sig egna sparade pengar som jag eller om man lånade studiemedel av CSN, vilket är väldigt vanligt, så klarade man sig gott och väl som student i Japan. Just här sitter vi på en s.k. family restaurant som heter Saizeriya. Det är en typ av restaurang som ofta serverar mat som är inspirerad från Västeuropa eller USA, har en varienade meny till ett väldigt lågt pris som passar både barn och vuxna. Maten är inte supergod men helt okej för en billig peng. På helgerna är restaurangerna överfulla av barnfamiljer. På japanska brukar man förkorta det till famiresu när man pratar om det.
Vårt boende låg i prefekturen Saitama som ligger norr om Tokyo. Så egentligen bodde vi inte i Tokyo men Saitama brukar räknas som en del av Greater Tokyo. Vi bodde i stadsdelen Warabi, som är en största förorten utanför Tokyo. Här fanns allt och lite till så man kunde underhålla sig alldeles utmärkt utan att ens åka in till Tokyo. I närheten av där vi bodde fanns detta vackra buddhistiska tempel. Sedan dess har det blivit många tempelbesök, något jag verkligen tycker om.
Theresa, Patrik, Johanna och jag väntar på att vår ramen ska severas i Warabi.
Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde verklighet av drömmen att åka till Japan och studera japanska. Det har gett mig otaliga erfarenheter och upplevelser som jag aldrig hade kunnat ta del av annars. Och jag har träffat massvis med underbara människor under min tid i Japan, bl.a. min man Shin som ni vet.
Några månader innan jag åkte startade jag en blogg på numera nerlagda Metrobloggen om min resa till Japan. Jag bloggade ganska intensivt under mitt första år i Japan. Just nu håller jag på att föra över alla mina gamla inlägg till den här bloggen. Det är ett tidskrävande jobb och tyvärr följer ju inte kommentarerna med. Än så länge har jag flyttat över alla inlägg fram till den 31:e januari 2008 och ni hittar dem här under kategorin Metrobloggen tills vidare. Mestadels gör jag det för min egen skull men om någon är intresserad så får ni gärna gå in och kika. Den ursprungliga bloggen på Metrobloggen hittar ni här.
Replies
#2
Tokyoyo
Så kul att se så gamla bilder! Spännande att du bara tänkt studera 6 månader först. Åkte du hem emellan eller "blev du bara kvar"? Hade varit kul att veta lite mer om din "historia". Och lite vad du jobbar med nu (om du får prata om det).
^__^)
Svar:
outthewindow.blogg.se
#3
Tokyoyo
Ah, så du blev kvar 6 månader till första gången. Spännande! Kul att höra lite mer om din story.
Ja tack, såg ditt mail. Svarar imorgon ^__^)
Vad fint du fått det här på bloggen, en mer nordisk känsla :) håller med om att det är ensamt att jobba hemifrån emellanåt(även om jag trivs bra med det för det mesta :D) Jättefina toppar i inlägget längre ner, har själv gjort en slö-räd och beställt från H&M (istället för att springa i affär lol)