Food
Travel
Film & TV
Our Home
Metrobloggen
Outside Tokyo
Outside London
Family & Friends
Culture & Tradition in Japan

17: 01 02 03
16: 04 05 06
15: 01 02 03 04 06 07
14: 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
13: 01 02 03
12: 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 12
11: 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
10: 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
09: 11 12
08: 01 02 03 04
07: 10 11 12

vår vackra höst

30 Nov 2014
 
Den lilla floden Nogawa i närheten av där jag bor. Koganei, Tokyo, november 2014.
 
 
Nu tycker jag att hösten är officiellt slut, speciellt med tanke på att det är den första advent idag. Tänk vad tiden går snabbt, nu är det bara en månad kvar av året 2014. Jag ser verkligen fram emot julen i år, av flera olika anledningar. Jag hoppas att alla har hunnit med lite mysigt adventsfika, hemma hos oss tjuvstartade vi redan igår då vi hade andra planer idag. Jag är verkligen helt slutkörd nu, det har vart en lång dag som jag får berätta om senare. På snart återseende!

picnic in the park

20 Nov 2014
 
Under helgen som gick hade vi jättefint väder så jag passade på att ha picknick med en före detta kollega från Rose Bakery. Självklart köpte vi varsin picnic box från Rose Bakery och gick till parken som endast är en kort promenad från restaurangen. Maten på Rose Bakery är så himla god, ni måste verkligen prova, speciellt den i Kichijoujo där jag arbetade. Om man vill går det dessutom att få helt vegetariskt mat.
 
 
Jag har faktiskt inte träffat Toyama på över ett helt år, inte sedan hon gick på mammaledighet. Vi jobbade väldigt mycket ihop under en längre tid och har haft många långa pratstunder på jobbet. Hennes son som föddes förra sommaren har blivit riktigt stor nu!
 
 
Lille Koutarou hade väldigt mycket spring i benen och både jag och hans mamma jagade efter honom i parken i stort sett hela tiden. Det var väldigt kul att träffa en gammal kollega igen och dessutom få träffa Koutarou. Han var verkligen sin mamma upp i dagen!
 

korean bbq & chicken

18 Nov 2014
 
Om ni någonsin får chansen att prova koreansk mat, gör det. Det är SÅ GOTT! Bara det senaste halvåret har jag vart iväg 4 gånger, sista gången så sent som idag. När vi fick reda på att alla medarbetare på vårt företag skulle belönas för bra kundservice så bestämde vi oss genast unisont för att gå till ett ställe som har all you can eat Korean BBQ. Det är vid sådana här tillfällen man är glad att kontoret ligger på 15 minuters promenadavstånd från Korea Town.
 
 
Dessa bilderna togs vid ett annat tillfälle, då var vi på en annan koreansk restaurang med jobbet. Den friterade kycklingen kallas för Dakgangjeong och smakar helt underbart. Det är en ganska komplicerd historia med chilipeppar, vitlök, ingefära, sesamfrön, jordnötter och soja m.m. Den vita vätskan är ett risvin som kallas för makkori, alltså koreanernas svar på sake. Jag rekommenderar verkligen att man provar både kycklingen och makkori om möjligheten finns.
 
 
På bilden ovan spelar vi ett spel som går ut på att knäppa av flärpen på en kapsyl, lyckas man med det så får de två som sitter brevid dricka en skvätt som straff. Det är just därför som Chris till höger ber för fullt att Davide ska misslyckas! Gör han det så är det Chris tur istället och sedan fortsätter man runt runt tills någon lyckas knäppa av den lilla metallflärpen. Sen börjar man om med en ny kapsyl!
 
 
På pappas födelsedag tog jag med honom till samma ställe så att han och Pia skulle få smaka på deras kyckling. Jag hoppas att dem tyckte det var lika gott som jag gör. Shin var inte så imponerad men det kan möjligtvis bero på att jag hade tjatat om den där kycklingen hur länge som helst så han hade kanske lite för höga förväntningar innan han fick provsmaka själv.
 
 
Ock så här glad var jag idag när jag fick äta den mumsiga kycklingen igen, minst 10 bitar klämde jag i mig. Hade "laddat" imorse med att äta en väldigt lätt frukost, och någon middag blev det ju inte idag, fortfarande mätt! Tack vare all kyckling så hade jag massor av överskottsenergi så under min kvällsrunda sprang jag 4,8 kilometer istället för mina vanliga 4,1. Kanske inte låter som en jättebedrift men för mig innebär det att jag bara är 200 meter ifrån att springa 5 kilometer utan uppehåll!