Hejsan svejsan! Det var inte igår, rättare sagt mer än ett halvår sedan sist. Nu tänkte jag prova på att ta nya tag, det är ju trots allt väldigt roligt att ha en blogg att titta tillbaka på och läsa igenom gamla inlägg när man känner sig lite nostalgisk.

 

Jag började blogga på Metrobloggen hösten 2007, inför min första resa till Japan, alltså firar mitt bloggande 10 år senare i år! Hur knasigt är det egentligen? Till blogg.se flyttade jag i november 2009 men mina gamla inlägg från min första tid i Japan låg kvar på Metrobloggen. Nu är det så att Metrobloggen lades ner under sommaren förra året och man hade fram till den 10 december 2016 att spara ner sina gamla inlägg. Det visste inte jag så nu är min blogg från mitt första 1,5 år i Japan helt borta. Ganska tråkigt, det är ju ändå en typ av dagbok med texter som jag aldrig kommer att få åter. Som tur var så hade jag redan flyttat över en del av inläggen manuellt till den här bloggen. Inlägg från perioden oktober 2007 till april 2008 kan man alltså hitta i mitt arkiv här till höger, eller så kan man se alla inläggen under kategorin Metrobloggen. Så mina första intryck av Japan finns kvar, och jag tror det var under de första månaderna som jag bloggade som mest intensivt. Men resten av inläggen och alla fina kommentarer från familj, vänner och andra läsare är helt borta. 

 

Det är inte bara bloggen som ska förnyas under 2017, utan även min arbetssituation. Dagen innan julafton arbetade jag min sista dag på det japanska företaget som jag har arbetat för här i London sedan april 2015. Jag har verkligen lärt mig mycket under min tid med dem men jag kände att det var dags att gå vidare till något nytt. Kruxet är att jag hade 3 månaders uppsägningstid i mitt kontrakt, alltså meddelade jag min uppsägning redan i slutet av september förra året. Så under hela hösten har jag aktivt letat efter ett nytt jobb, tyvärr utan framgång. Under januari månad har jag alltså vart hemma varje dag och fokuserat på att söka nya jobb och träffa s.k. recruiters som ska sätta mig i kontakt med arbetsgivare. Jag har vart på en del intervjuer men inte hittat något som passar mig. Jag är inte direkt kräsen men jag vill heller inte hamna i en position där jag vet redan från början att jag inte kommer trivas. Alla som har vart i en liknande situation minns säkert hur fruktansvärt stressigt och mentalt påfrestande det är att vara arbetssökande och jag hoppas verkligen att jag kommer hitta en fast anställning snart. Även om det känns väldigt jobbigt nu så försöker jag förbli positiv och tänka på hur bra det kommer kännas när det är över!

 

Jag hoppas ni håller tummarna för mig och jag återkommer såklart med uppdatering när det blir aktuellt. Nästa inlägg kommer förhoppningsvis snart. Jag önsker er en fortsatt trevlig söndag!