God eftermiddag! Idag har Shin och jag bott i London i en hel månad. Det måste vara en av de snabbaste perioderna i hela mitt liv, eller det känns så i alla fall. Som om allting har gått i racer-fart. Hur kan vi redan har vart här i en månad, det känns som vi inte har gjort någonting! Visserligen är februari månad lite kortare än alla andra månader men ändå, 4 veckor. Det känns overkligt. På tal om tid så fyller jag 28 år om exakt en vecka, där kan man också snacka om att tiden har gått fort. Det är 1 år sedan vi satt på en restaurang i Musashi-Koganei och njöt av extremt god tonkatsu till middag. Hade någon sagt till mig att vi ett år senare faktiskt skulle fira min födelsedag i London så hade jag nog inte vart helt övertygad.

 

Att vara här känns lite som att vara tillbaka på ruta ett, men samtidigt inte. Vi bor i ett share house igen, precis som vi gjorde i 1,5 år i Tokyo. Skillnaden är att vi nu betalar mer för detta rum än vad vi gjorde för vår lägenhet i Tokyo. Vi trivs här, men vi kommer nog inte bo kvar längre än vad kontraktet sträcker sig, alltså i slutet av maj. Vi har inget emot att bo i ett share house (och vi har antagligen inte råd med något annat) men vi kan tänka oss att senare kanske bo lite längre bort från centrala London och förhoppningsvis betala lite mindre eller hitta ett finare ställe. Just nu bor vi i zon 3, på gränsen till zon 2. Rummet är fint och badrumet är det heller inget fel på men köket är lite gränsfall. Dessutom delar vi med så många andra så ibland får man vänta på sin tur för att laga mat. Och vi lagar mat hemma varje dag. Vi saknar dessutom ett gemensamt rum att umgås i med de andra inneboendena, det finns inga sittplatser i köket och det finns heller inget vardagsrum. När vi letar efter något nytt kommer vi nog lägga ner mer tid på det tills vi hittar något som vi gillar ordentligt. En trädgård hade vart ett stort plus också!

 

Men att bo i ett share house igen har också fått mig att inse att man egentligen inte behöver alla grejor man har hemma. Visst är det roligare att titta på film på en stor skärm och med ordetnligt tryck i högtalarna men filmen blir inte mindre bra bara för att vi ser den på vår lilla laptop-skärm. Min sminkning blir inte sämre bara för att jag endast har en spegel på 20 diameter på rummet. Vad Shin och jag saknar mest just nu är nog vår gamla kaffekokare. Istället använder vi en sådan där plasttratt med tillhörande filter. Det går bra det också men det blir inte riktigt samma sak. Frågan är om det hade hjälp att köpa en kaffekokare. Man visste ju såklart att engelskmännen älskar sitt te men vi hade ingen aning om att vanligt, hederligt bryggkaffe skulle vara så opoppis. I mataffärerna så finns det mängder av olika sorter snabbkaffe men nästan inget alls att välja på när det kommer till bryggkaffe. Shin och jag är kort sagt förbryllade. Och konstant kaffesugna.

 

Något som jag dock inte kan vänta längre med att införskaffa är en ny telefon. Jag har haft min iPhone 4 i snart 4 år. Den fungerar fortfarnde men jag har velat byta upp mig sedan 2 år tillbaka men hållt ut p.g.a. de dumma abonnemangen i Japan. I vilket fall som helst så är den låst vilket betyder att jag inte kan ringa på den utanför Japan. Med andra ord måste jag köpa en ny telefon. Det kommer bli en iPhone 6 nu till helgen, som e tidig födelsedagspresent till mig själv. Jag har redan köpt ett skal till den, på Disney Sea i julas. Den här telefonen kommer jag säkert ha i 6 år...